torsdag 16 augusti 2012

Någon att chatta med

Ibland känner jag att jag skulle vilja ha någon att chatta med, vem som helst. När man känner sig ensam, t.ex. Jag skulle också vilja vara anonym. Kanske när man har ångest och är ensam, och man inte orkar vänta på att någon chatt ska öppna, som t.ex. bris chatt, där man också måste stå i kö. Ibland kan det kännas väldigt jobbigt, att man inte bara kan logga in någonstans och få någon att chatta med. Någon som gav råd och stöd. Men jag nöjer mig med bris mejlfunktion i nuläget, och ibland chattar jag där också, om jag händelsevis känner att jag behöver det när klockan slagit 15.00. Men det är oftast före 15.00 som jag behöver chatta. Men, det är väl så det är, antar jag. Vad kan man göra? Ibland saknar jag också en vän att skriva med, någon som förstår. Någon som man kan dela saker med, även om man kanske är anonym. Jag vet inte. Det är bara lite förvirrade tankar från någon som behöver någon att chatta med. Jag är så himla dålig på att prata i telefon, bara. Man blir så nervös, det går liksom inte.

/ Nystanet

onsdag 8 augusti 2012

Är jag stark nog?

Är jag stark nog för att överleva, är jag stark nog för att leva?
Jag har överlevt, jag överlever, men lever jag? Jag vet inte. Jo, det gör jag nog. Jag lever - jag gillar livet. Men jag kan inte sluta tänka på den dag då jag hamnar där igen, när jag plötsligt står där och undrar: vill jag leva? Orkar jag det, kan jag det?

Att överleva är svårt, men att leva är svårare. I alla fall efter att man har överlevt. Jag njuter av livet, jag gör det, och jag tänker inte så mycket på det som har varit längre. Jag försöker att se framåt - men ibland blir man påmind om saker som hänt, saker som fått en att undra om man orkar leva, som fått en att kämpa för att överleva. Men jag har överlevt - då borde det väl inte vara så svårt att leva? Jag vet inte. Jag vill leva, varje sekund vill jag leva och må bra: jag är så rädd för att hamna där igen: i kampen om överlevnad. Många år av mitt liv har gått åt till att bara överleva, jag vill att de år som jag har kvar ska bli bättre, jag vill se till att jag verkligen lever nu när jag faktiskt kan det.

Jag borde inte känna mig pressad på att leva, jag borde njuta utan att tänka att livet kan ta slut imorgon, men det är ju så. Vi kan alla dö imorgon, vare sig vi vill eller ej.
Jag tappade bort mig själv och livet, men nu har jag hittat tillbaks. Jag har hittat tillbaks till livet och vill leva fullt ut innan jag tappar allt igen - jag vill leva, inte bara överleva.

/ Nystanet

onsdag 25 juli 2012

Psykisk misshandel

Psykisk misshandel kan se ut på många olika sätt. Det är väldigt jobbigt att vara utsatt för psykisk misshandel, och jag har varit utsatt för det en ganska lång tid. Jag har dock någon som stöttar mig i allt det här, och om jag inte hade haft den här personen, så vet jag inte vad jag skulle ha gjort. Det som är jobbigast för mig är orden - de försvinner aldrig, de finns alltid kvar där, och jag tänker: är det såhär jag är, är det såhär andra tycker att jag är? Är jag verkligen så trög/bortskämd/dum i huvudet som jag får höra? Jag har skapat en egen etikett för just psykisk misshandel; det är något som har format mig och, bland mycket annat, gjort mig till den person jag är idag.

Källa

/ Nystanet

torsdag 19 juli 2012

Att beställa mat

Ibland kan det vara svårt för mig att förstå, varför står inte allt som man beställer med? Det borde ju göra det, tycker jag... för, kanske är man allergisk mot något? Jag tänker såhär: om man beställer t.ex. kebab med pommes (som jag beställde för inte så länge sedan), så står det i menyn: "Kebabtallrik med pommes", säger vi. Då borde man ju få det, kebab och pommes. Men gissa vad jag fick när jag beställde det? Jag fick det här, utöver kebab och pommes: sallad, sås, tomat  och feferoni.

Jag förstår ju att det kanske inte går att ha med precis allt som man får på riktigt skriftligt i menyn, men det är ändå något jag funderar över. Egentligen känner jag att det borde vara så; man borde ju få veta i förväg vad det är man betalar för. Saker som inte står med i menyn inkluderas ju "automatiskt", eller vad man nu ska säga. Jag vet att jag redan en gång tidigare har skrivit om det här med att man får saker som man inte har sagt att man vill ha, men jag kände för att skriva om det en gång till. Det är väl klart, om man beställer en hamburgare någonstans, så borde man ju, om man gör som jag tänker, bara få just en köttbit och bröd (vanligtvis får man ju sallad, tomat osv. också). Det är egentligen annorlunda, för det känns inte som om en hamburgare är en hamburgare om det bara är en köttbit och bröd... Nu märker jag att jag skriver på utan att egentligen skriva något vettigt, så det får räcka med det här.

/ Nystanet

måndag 9 juli 2012

När det är jobbigt

Jag vet inte vad jag ska skriva. Det är väl rätt okej, men, ibland blir det... ja, lite sådär. Det har inte varit så bra de senaste dagarna - jag har känt att jag inte blir hörd eller förstådd, och det blir väldigt jobbigt i längden. Det är inte ovanligt att jag känner så då och då pga. en viss person, men, jag önskar att det inte var så... jobbigt.

Det har egentligen med mina diagnoser att göra, om jag inte hade haft mina diagnoser så skulle allt se annorlunda ut. En del skulle väl vara detsamma, men det mesta skulle ha varit annorlunda, åtminstone en del. Jag blev illa behandlad ibland redan innan jag hade fått mina diagnoser, så det får mig att fundera på om det verkligen skulle ha varit så annorlunda om jag inte hade fått mina diagnoser. Att ha diagnoser är ju bra, så att man får den hjälp som man behöver. Nu är det väl mer så att mina diagnoser är något "att skylla på", på sätt och vis.

Jag ville egentligen bara skriva av mig, men jag vet inte om det blev särskilt mycket av det... men ja, det är väl hur det har varit de senaste dagarna. Jag känner mig frustrerad över att inte bli hörd, förstådd osv, men, nu slipper jag de känslorna på ett tag, eftersom att jag inte ska vara där det händer på ett tag. Det känns skönt att få lite "paus" från det, och bara få vara mig själv, inte behöva oroa mig för hur det kommer att bli osv. Men det här är något som jag får lära mig att leva med, som jag har lärt mig att leva med eftersom att det har pågått under sådan lång tid: fysisk och psykisk misshandel.

Eftersom att det här är min blogg så skriver jag om det jag känner att jag vill skriva om, och det här, känner jag, är något som har en stor del i mitt liv, och det har även med mina diagnoser att göra. Den här bloggen handlar om mitt liv med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, och misshandel är, för mig, i mitt liv, en del i det. Ibland är det skönt att bara få skriva av sig, om man inte känner att man vill, eller kan, prata med någon om det som är jobbigt. Visst får jag ut något av att prata också, men att liksom få det framför sig kan också vara skönt ibland.

/ Nystanet

onsdag 27 juni 2012

Det där som gör så ont

Även om inte allt är på topp eller perfekt alltid, så ska jag njuta av de stunder som det i alla fall känns så. Det är inte så att jag mår dåligt, jag är väl någonstans emellan, som förut. Nu har jag i alla fall kommit på vad det är som får mig att må dåligt, och förhoppningsvis så hittar jag en lösning på det snart.

Det är det som gör så ont, men som inte riktigt syns och är svårt att sätta ord på: psykisk misshandel. Jag har blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad (men mest psykiskt) under flera år, och jag känner inte riktigt att det tas på lika stort allvar som fysisk misshandel. Jag tror, att om man inte själv har varit utsatt för psykisk misshandel, så är det svårt att sätta sig in i en situation där det förekommer. Jag skulle nog säga att psykisk misshandel är värre än fysisk misshandel, men det beror såklart på under vilka omständigheter.

Men, de där orden, de där blickarna, känslan av att bli psykiskt misshandlad, att känna att man inte blir tagen på allvar bara för att det inte finns fysiska märken, det är nog något som ingen kommer att förstå innan man har genomgått det själv.



/ Nystanet

söndag 24 juni 2012

Ett slags mellanläge

Det finns tre "lägen", glad, mellan och ledsen. Det finns såklart olika grad på lägena, men glad och ledsen är, ja, lite mer än vanligt. Jag tror att jag är i ett mellanläge just nu, där jag är varken eller. Det är inte så att jag inte känner någonting, men det är lite "avstängt", utan alla känslorna. Det är som att ha lite mindre känslor, bara. Egentligen tycker jag inte om det, jag vill vara glad eller ledsen, inte mitt emellan. Jag tror att jag är rädd för att bli tom, utan några känslor alls. Det är en jättejobbig känsla, och då är jag hellre glad eller ledsen. Egentligen, när jag tänker efter, så är det rätt skönt att få vila lite, ifrån alla känslor, att få vara emellan ett tag. Men oron över att mellanläget ska gå över i något slags känslolöst läge släpper inte.

Jag tror inte heller att jag kommer att hamna i något känslolöst läge, men det är ändå jobbigt att inte "veta" om man är glad eller ledsen. Det är klart att jag känner mig lite glad och ledsen, det som är "normalt" då, antar jag, men att inte vara jätteglad eller jäteledsen får mig att känna mig tom, på något sätt. Jag har en oro inom mig som inte vill ge med sig, och jag hoppas att jag kommer ur det här mellanläget snart, trots att det nog egentligen är ganska bra att inte hela tiden vara antingen eller.

/ Nystanet

tisdag 19 juni 2012

På väg ner?

Jag tror att jag är på väg ner, men jag vet inte riktigt. På väg ner och på väg ner, det finns ju många sätt att tolka det på. Är jag på väg ner i en depression, eller är jag bara ledsen för stunden utan att riktigt veta varför? Jag vet faktiskt inte själv, jag vet inte alls. Egentligen borde jag ju vara glad, det är ju sommar, skolan är slut och man kan göra vad man vill. Ja, det är ju skönt, det är klart att jag är glad för det. Men, jag vet inte, kanske har det inte med sommaren att göra. Kanske är det att alla rutinerna rubbas, att allt blir annorlunda, men, jag tror inte det. Jag känner att jag har koll på läget, vilket är ganska viktigt.

Sitter och lyssnar på Socker av Kent, och försöker skriva något vettigt. Vad ska jag skriva när jag knappt vet något själv? Jag vill vara glad, men jag är inte det. Jag borde vara glad, men jag är inte det. Kanske är det bara som det är ibland - ibland är man ledsen, och ibland är man glad, utan någon speciell anledning. Men, om jag visste varför så kanske jag hade kunnat göra något åt det, i alla fall.

Om jag var känslokall, hur skulle det vara då? Hur skulle det vara om jag var utan känslor? Skulle det vara bättre eller sämre än vad det är nu? Jag minns den där tomma känslan när känslorna är borta, och då ville man inget hellre än att få känna något, och det spelade ingen roll vad det var, bara för att få veta att man fortfarande levde. Jag kan ändå inte sluta att fundera över om det hade varit bättre att vara utan känslor än att ha en ledsenhets-känsla som man inte vet vad man ska göra av. Men, det är klart att jag vill ha mina känslor. Det är en del av mig, även när det är jobbigt. Jag vill vara mig själv, helt och hållet, med känslor och allt, även om jag ibland önskar att jag hade lite mindre känslor. Det finns ju både för- och nackdelar med att ha mycket känslor; det får mig att känna mig levande, men det kan också vara väldigt jobbigt, när det är dåliga känslor. Att ha mycket känslor överlag är väl både bra och dåligt, antar jag.

/ Nystanet

fredag 15 juni 2012

Första dagen på sommarlovet

Egentligen, så är det inte första dagen på sommarlovet riktigt ännu. Imorgon är första dagen på sommarlovet. Det är skönt att inte behöva tänka på läxor eller andra saker som måste bli klara i tid. Nu ska jag ta det lugnt och ägna mig åt sådant som jag tycker om, skriva, promenera, och bara ta det lugnt. Eller, ja, "ta det lugnt" kanske jag inte ska göra (det låter så händelselöst).

Avslutningen var väl som avslutningarna brukar vara för mig. Det kändes ändå lite konstigt, är det verkligen sommarlov nu? Jag vet inte riktigt om jag har förstått det än, det är ingen mer skola nu (på ett tag i alla fall). Det känns skönt men samtidigt pirrigt, nu rubbas alla rutiner och inget är som vanligt, egentligen. Men jag tror att det kommer att gå bra, jag har ju på sätt och vis ett eget litet schema i mitt huvud (och en del dagar är ju faktiskt planerade).

/ Nystanet

tisdag 12 juni 2012

That is what we do

Nästan sommarlov nu, ser verkligen fram emot det! Kan inte fatta att det knappt är någon skola kvar. Mår bra nu, mysigt värre blir det ikväll framför tv:n! Just nu är det bra, och de kommande dagarna kommer förmodligen också att bli bra - jag vet vad som händer och det finns ingen press på skolarbeten som ska lämnas in m.m. Så skönt att få slippa det, nu ser jag fram emot en varm sommar, läsande och lite skrivande.

Källa

/ Nystanet

lördag 9 juni 2012

Lite känslor och funderingar

Det är mycket känslor just nu. Ibland skulle jag bara vilja kunna stänga av och få vila lite, för ibland känns det bara som om det är för mycket. Det kan vara att det är för mycket känslor, att folk missförstår eller inte förstår mig, eller att allt runt omkring bara blir för jobbigt.

Det har varit mycket upp och ner på sistone, bl.a. pga. att det är så mycket i skolan eftersom att det snart är sommarlov. En grej som jag har funderat på, eller, snarare lagt märke till, är att jag har ganska svårt för att veta vad jag ska ta på mig när jag går ut. Jag måste alltid fråga någon, ska jag ta den tunna eller tjocka jackan idag? Jag känner att jag kan ha svårt med att bedöma hur varmt det verkligen är ute, men visst är det svårt att veta innan man har kommit utanför dörren? Jag upplever dock att jag ibland har svårare med det än vad andra verkar ha. Kan det kanske vara så? När andra går upp på morgonen och ska ut, så är det som om de redan har bestämt vad de ska ha för ytterkläder (om man nu har t.ex. en tunn och en tjock jacka) innan de har kommit ut. Jag måste däremot fråga någon annan, för jag kan omöjligtvis veta själv... Det är lite jobbigt ibland, att inte veta sådär självklart, som det verkar vara för andra, vad man ska ta på sig för något.

Är det någon mer än jag som inte kan sova, som ligger och funderar och känner sig ensam ibland? Ibland känns det som om ingen förstår mig, och då känner jag mig ensam.


/ Nystanet

fredag 1 juni 2012

Birdy - Shelter


En av mina absoluta favoritlåtar just nu.
Det är mycket som måste göras inför sommarlovet, därav sämre uppdatering.

/ Nystanet

fredag 25 maj 2012

Ocean of Emotion

Känner inte riktigt för att skriva något just nu, så det får bli en bild istället.

Källa














/ Nystanet

torsdag 17 maj 2012

Min första resa (och 400 slag)

Jag ska åka till en stad långt borta, själv (för första gången). Det blir spännande men pirrigt, det är en bit att åka dit jag ska, och jag har ju aldrig gjort det förut. Men jag tror att det blir bra, jag ska ju bara sitta där och vänta på att vi kommer fram. Jag funderar på att skriva en lapp med telefonnummer eller annan information som är bra att ha, om jag kommer bort eller något (det gör jag nog inte, men för säkerhetsskull).

Jag har fastnat för låten "400 slag" av Kent. Jag kommer förmodligen att lyssna på den bl.a, jag har en lång resa framför mig där jag, bl.a. har tänkt ägna mig åt att skriva.


/ Nystanet

lördag 12 maj 2012

En dag med prickar på

Nu är det lördag, skönt! Efter en rätt så krävande vecka i skolan så är det äntligen helg. Jag är nog inte den enda som känner så... men, snart är ju skolan slut helt, och då börjar sommarlovet! Det blir säkert bra, man får hålla ut de veckor som är kvar.

Idag hade jag tänkt gå och köpa lördagsgodis, vilket jag tycker är väldigt roligt. Det är det roligaste (nästan) med hela lördagen! Kanske har jag redan skrivit det, men då gör det väl inget att jag skriver det igen? Så, ja, det är väl vad jag har tänkt att göra idag. Sitta vid datorn har jag också tänkt att göra, läsa, se på tv och mysa också, såklart.

Vad gäller det här inläggets rubrik, så vet jag inte riktigt. Jag gillar helt enkelt prickar, antar jag. När jag tänker på prickar så tänker jag på vita prickar mot röd bakgrund. Kanske är det så jag tänker mig lördag? På sätt och vis kanske, jag vet inte riktigt. Man skulle väl kunna säga att det här blev en liten uppdatering, samtidigt som jag tar och kikar in på några av mina favoritbloggar (kanske länkar jag dem i något annat inlägg).

Målet med idag är väl att dagen ska bli så bra och mysig som möjligt, och jag ser inga hinder till det! Jag ska till affären, köpa lördagsgodis, gå promenad och sitta hemma och bara ta det lugnt och mysa... ibland är det också skönt att inte göra så mycket.

/ Nystanet

onsdag 9 maj 2012

När man beställer snabbmat

När man beställer snabbmat på t.ex. McDonald's så finns det ju olika menyer som man kan välja emellan. För inte så länge sedan var jag på en snabbmatsrestaurang (dock inte McDonald's), och då var det också menyer. I menyn ingick det, kan vi säga (för jag minns inte exakt), en hamburgare, en dricka och en pommes. Men på menyn stod det: hamburgare-meny, alltså, så stod varken drickan eller pommes med i menyn, men ändå så fick man det? Det gör mig fundersam, för, om det inte står i menyn att man får dricka och pommes, hur kan man då veta att man får det?

När jag beställde den där menyn (eller, jag beställde inte, en vän beställde åt mig) så sa jag (hon) att jag ville ha en sådan där hamburgare-meny (vet inte vad den heter). Då fick jag en hamburgare, pommes och en dricka, trots att det bara var själva hamburgaren som stod med i menyn! Det är konstigt tycker jag, hur ska man veta säkert att man får pommes och dricka om det inte står med? Eller får man det automatiskt i alla sådana menyer? Det gör mig förvirrad... det hade varit bättre, tycker jag, om allt som man får stod med i menyn, så att man inte behöver undra.

/ Nystanet

måndag 7 maj 2012

"Nej, jag är inte arg."

Jag undrar, varför säger man att man inte är arg när man är det? Jag frågar ganska ofta ifall en person är arg om jag tycker att det verkar så, för att vara på den säkra sidan, eller så. Då får jag, konstigt nog, oftast svaret: "nej, jag är inte arg". Hur kommer det sig? Man vet ju att den personen är arg, så varför säger den att den inte är det?

Det är ganska ofta som någon är irriterad, kanske för att jag tjatar för mycket, eller kanske att den har det stressigt eller något (vad som helst egentligen, grejen är att den personen är irriterad/arg). När jag säger något helt vanligt, och alltså inte är irriterad/arg, så blir jag nästan lite ledsen när personen svarar irriterat eller argt. När jag då frågar om personen är irriterad eller arg, för ibland frågar jag om den är irriterad också, men den svarar ändå nej. Det är rätt underligt kan jag tycka, för personen är ju arg, varför säger man då att man inte är det?

Det är som med filmen I rymden finns inga känslor, om Simon som har AS (förkortning för Aspergers syndrom). Han ska iväg någonstans med sin bror Sam, det är på morgonen, som vanligt då. Det är lite stressat för de har försovit sig, och Sam är irriterad (stressad också?). Sam kör och Simon sitter på där fram på en moppe, tror jag att det är, när de ska iväg. Då är det så att den startar inte först, och då blir Sam irriterad på den. Då frågar Simon: "är du arg?" och Sam svarar: "nej, jag är inte arg". Det är märkligt. Jag förstår inte, varför säger man så när man ändå är arg?

/ Nystanet

lördag 5 maj 2012

Oväntade förändringar = dåligt

Nu är jag hemma, efter att ha varit på nöjesfältet. Jag mår lite sådär just nu, jag vet inte riktigt varför. Kanske för att inget har blivit som det ska (som det brukar bli). Förutom att jag var på nöjesfältet så har andra saker blivit annorlunda mot vad de brukar, så nu mår jag lite sådär.

Det brukar bli lite galet när saker inte är som de brukar, och det har de ju inte varit idag riktigt. Jag tycker om när saker är som de brukar, och jag vill veta i förväg vad som ska hända osv. Det känns bättre då. Om det t.ex. är något jag sett fram emot och så blir det inte av, så blir jag oftast väldigt ledsen.

Ville egentligen bara uppdatera lite, har inte direkt något intressant att skriva. Det har varit ganska kul på nöjesfältet, kunde dock ha varit bättre. Men, jag ska inte klaga, vädret var fint och mina vänner är så mysiga, så det var rätt okej ändå.

/ Nystanet

torsdag 3 maj 2012

När folk inte säger vad de menar

Det kan göra mig ganska förvirrad ibland, när folk inte säger det de menar. En lärare i skolan brukar alltid säga: "och så kan du ju titta på de här uppgifterna" eller "och så kan du ju jobba med de här uppgifterna", och då förstår jag inte riktigt hur den läraren menar. Menar läraren att jag bara ska titta på dem, eller jobba med dem, men inte göra klart dem (för i så fall skulle väl läraren säga det?), för när man säger "jobba med" så menar man ju "jobba med", alltså inte "göra klart"... Läraren säger att det är bra att jag säger till när jag inte förstår, så att den läraren kan tänka på hur den säger saker.

Det hade varit lättare om man sa det man menade, istället för att säga andra saker. I matteboken står det ibland inte att man ska göra talen. När man gick i lågstadiet stod det ju alltid "räkna ut de här talen" i matteboken, men ibland står det ingenting. Då undrar jag, ska man göra talen eller inte? Det skulle ju kunna vara något slags exempel (även om jag nog inte har varit med om att det har varit så). Jag gillar inte heller när någon tittar på mig som om jag vore dum, för det "är ju så enkelt att fatta", att man ska göra de där talen, t.ex. Men det är inte alltid så enkelt för mig.

/ Nystanet


Min vardag

Här tänkte jag skriva om vad jag gör om dagarna. Lite som en dagbok, kanske. När det inte finns något annat att skriva om. I helgen ska jag iväg, det ska bli spännande. Jag ska till ett nöjesfält (säger man så?) med några vänner. Det är första gången jag är där utan min familj, så det kommer att bli pirrigt, men jag tror att det blir bra ändå.

Förresten så är det något knasigt med tiden här på bloggen. Mitt första inlägg, står det, är upplagt 03:23, vilket inte stämmer. Jag skulle gissa på att jag la upp det någon gång vid den här tiden. Kanske är det något med inställningarna om vart i världen jag befinner mig, i vilken tidzon? Idag ska jag gå ut och äta med några vänner, eller, ikväll. Det ser jag fram emot.

/ Nystanet

onsdag 2 maj 2012

Jag och färger

Färger kan bli ett problem för mig ibland. Jag gillar färgen röd, det är min favoritfärg. En färg som jag däremot inte gillar är blå. Det gör ont i mig när jag tittar på den, den är obehaglig och jag tycker inte om att röra vid den. Det har varit så sedan jag var liten. Det kan bli ett problem ibland om man t.ex. är och ska äta och så är duken blå, eller något sådant. Men en del blåa nyanser är jobbigare än andra. Mörkblå kan t.ex. vara lättare än ljusblå ibland, om den ljusblåa är stark.

Jag gillar inte starka färger, de gör också ont. Om någon har på sig blåa kläder försöker jag att inte titta på den personen för att det gör ont. Jag hoppas att de förstår att det är för att jag inte gillar den färgen de har på sig. Om någon frågar varför jag t.ex. byter glas så säger jag att det är för att jag inte gillar den färgen. Jag tror att det kan vara svårt för folk som inte vet hur det är att förstå hur det kan vara så jobbigt med en del färger.

/ Nystanet

Mitt första inlägg

Jag är Nystanet hallon, men kallas Nystanet. Här tänkte jag skriva om vad jag gör om dagarna. Lite som en dagbok, kanske. När det inte finns något annat att skriva om. I helgen ska jag iväg, det ska bli spännande. Jag ska till ett nöjesfält (säger man så?) med några vänner. Det är första gången jag är där utan min familj, så det kommer att bli pirrigt, men jag tror att det blir bra ändå.

Förresten så är det något knasigt med tiden här på bloggen. Mitt första inlägg, står det, är upplagt 03:23, vilket inte stämmer. Jag skulle gissa på att jag la upp det någon gång vid den här tiden. Kanske är det något med inställningarna om vart i världen jag befinner mig, i vilken tidzon? Idag ska jag gå ut och äta med några vänner, eller, ikväll. Det ser jag fram emot.

/ Nystanet