Det är det som gör så ont, men som inte riktigt syns och är svårt att sätta ord på: psykisk misshandel. Jag har blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad (men mest psykiskt) under flera år, och jag känner inte riktigt att det tas på lika stort allvar som fysisk misshandel. Jag tror, att om man inte själv har varit utsatt för psykisk misshandel, så är det svårt att sätta sig in i en situation där det förekommer. Jag skulle nog säga att psykisk misshandel är värre än fysisk misshandel, men det beror såklart på under vilka omständigheter.
Men, de där orden, de där blickarna, känslan av att bli psykiskt misshandlad, att känna att man inte blir tagen på allvar bara för att det inte finns fysiska märken, det är nog något som ingen kommer att förstå innan man har genomgått det själv.
/ Nystanet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar