Det där som gör så ont

Även om inte allt är på topp eller perfekt alltid, så ska jag njuta av de stunder som det i alla fall känns så. Det är inte så att jag mår dåligt, jag är väl någonstans emellan, som förut. Nu har jag i alla fall kommit på vad det är som får mig att må dåligt, och förhoppningsvis så hittar jag en lösning på det snart.

Det är det som gör så ont, men som inte riktigt syns och är svårt att sätta ord på: psykisk misshandel. Jag har blivit både fysiskt och psykiskt misshandlad (men mest psykiskt) under flera år, och jag känner inte riktigt att det tas på lika stort allvar som fysisk misshandel. Jag tror, att om man inte själv har varit utsatt för psykisk misshandel, så är det svårt att sätta sig in i en situation där det förekommer. Jag skulle nog säga att psykisk misshandel är värre än fysisk misshandel, men det beror såklart på under vilka omständigheter.

Men, de där orden, de där blickarna, känslan av att bli psykiskt misshandlad, att känna att man inte blir tagen på allvar bara för att det inte finns fysiska märken, det är nog något som ingen kommer att förstå innan man har genomgått det själv.

Källa

/ Nystanet

Ett slags mellanläge

Det finns tre "lägen", glad, mellan och ledsen. Det finns såklart olika grad på lägena, men glad och ledsen är, ja, lite mer än vanligt. Jag tror att jag är i ett mellanläge just nu, där jag är varken eller. Det är inte så att jag inte känner någonting, men det är lite "avstängt", utan alla känslorna. Det är som att ha lite mindre känslor, bara. Egentligen tycker jag inte om det, jag vill vara glad eller ledsen, inte mitt emellan. Jag tror att jag är rädd för att bli tom, utan några känslor alls. Det är en jättejobbig känsla, och då är jag hellre glad eller ledsen. Egentligen, när jag tänker efter, så är det rätt skönt att få vila lite, ifrån alla känslor, att få vara emellan ett tag. Men oron över att mellanläget ska gå över i något slags känslolöst läge släpper inte.

Jag tror inte heller att jag kommer att hamna i något känslolöst läge, men det är ändå jobbigt att inte "veta" om man är glad eller ledsen. Det är klart att jag känner mig lite glad och ledsen, det som är "normalt" då, antar jag, men att inte vara jätteglad eller jäteledsen får mig att känna mig tom, på något sätt. Jag har en oro inom mig som inte vill ge med sig, och jag hoppas att jag kommer ur det här mellanläget snart, trots att det nog egentligen är ganska bra att inte hela tiden vara antingen eller.

/ Nystanet

På väg ner?

Jag tror att jag är på väg ner, men jag vet inte riktigt. På väg ner och på väg ner, det finns ju många sätt att tolka det på. Är jag på väg ner i en depression, eller är jag bara ledsen för stunden utan att riktigt veta varför? Jag vet faktiskt inte själv, jag vet inte alls. Egentligen borde jag ju vara glad, det är ju sommar, skolan är slut och man kan göra vad man vill. Ja, det är ju skönt, det är klart att jag är glad för det. Men, jag vet inte, kanske har det inte med sommaren att göra. Kanske är det att alla rutinerna rubbas, att allt blir annorlunda, men, jag tror inte det. Jag känner att jag har koll på läget, vilket är ganska viktigt.

Sitter och lyssnar på Socker av Kent, och försöker skriva något vettigt. Vad ska jag skriva när jag knappt vet något själv? Jag vill vara glad, men jag är inte det. Jag borde vara glad, men jag är inte det. Kanske är det bara som det är ibland - ibland är man ledsen, och ibland är man glad, utan någon speciell anledning. Men, om jag visste varför så kanske jag hade kunnat göra något åt det, i alla fall.

Om jag var känslokall, hur skulle det vara då? Hur skulle det vara om jag var utan känslor? Skulle det vara bättre eller sämre än vad det är nu? Jag minns den där tomma känslan när känslorna är borta, och då ville man inget hellre än att få känna något, och det spelade ingen roll vad det var, bara för att få veta att man fortfarande levde. Jag kan ändå inte sluta att fundera över om det hade varit bättre att vara utan känslor än att ha en ledsenhets-känsla som man inte vet vad man ska göra av. Men, det är klart att jag vill ha mina känslor. Det är en del av mig, även när det är jobbigt. Jag vill vara mig själv, helt och hållet, med känslor och allt, även om jag ibland önskar att jag hade lite mindre känslor. Det finns ju både för- och nackdelar med att ha mycket känslor; det får mig att känna mig levande, men det kan också vara väldigt jobbigt, när det är dåliga känslor. Att ha mycket känslor överlag är väl både bra och dåligt, antar jag.

/ Nystanet

Första dagen på sommarlovet

Egentligen, så är det inte första dagen på sommarlovet riktigt ännu. Imorgon är första dagen på sommarlovet. Det är skönt att inte behöva tänka på läxor eller andra saker som måste bli klara i tid. Nu ska jag ta det lugnt och ägna mig åt sådant som jag tycker om, skriva, promenera, och bara ta det lugnt. Eller, ja, "ta det lugnt" kanske jag inte ska göra (det låter så händelselöst).

Avslutningen var väl som avslutningarna brukar vara för mig. Det kändes ändå lite konstigt, är det verkligen sommarlov nu? Jag vet inte riktigt om jag har förstått det än, det är ingen mer skola nu (på ett tag i alla fall). Det känns skönt men samtidigt pirrigt, nu rubbas alla rutiner och inget är som vanligt, egentligen. Men jag tror att det kommer att gå bra, jag har ju på sätt och vis ett eget litet schema i mitt huvud (och en del dagar är ju faktiskt planerade).

/ Nystanet

That is what we do

Nästan sommarlov nu, ser verkligen fram emot det! Kan inte fatta att det knappt är någon skola kvar. Mår bra nu, mysigt värre blir det ikväll framför tv:n! Just nu är det bra, och de kommande dagarna kommer förmodligen också att bli bra - jag vet vad som händer och det finns ingen press på skolarbeten som ska lämnas in m.m. Så skönt att få slippa det, nu ser jag fram emot en varm sommar, läsande och lite skrivande.

Källa

/ Nystanet

Lite känslor och funderingar

Det är mycket känslor just nu. Ibland skulle jag bara vilja kunna stänga av och få vila lite, för ibland känns det bara som om det är för mycket. Det kan vara att det är för mycket känslor, att folk missförstår eller inte förstår mig, eller att allt runt omkring bara blir för jobbigt.

Det har varit mycket upp och ner på sistone, bl.a. pga. att det är så mycket i skolan eftersom att det snart är sommarlov. En grej som jag har funderat på, eller, snarare lagt märke till, är att jag har ganska svårt för att veta vad jag ska ta på mig när jag går ut. Jag måste alltid fråga någon, ska jag ta den tunna eller tjocka jackan idag? Jag känner att jag kan ha svårt med att bedöma hur varmt det verkligen är ute, men visst är det svårt att veta innan man har kommit utanför dörren? Jag upplever dock att jag ibland har svårare med det än vad andra verkar ha. Kan det kanske vara så? När andra går upp på morgonen och ska ut, så är det som om de redan har bestämt vad de ska ha för ytterkläder (om man nu har t.ex. en tunn och en tjock jacka) innan de har kommit ut. Jag måste däremot fråga någon annan, för jag kan omöjligtvis veta själv... Det är lite jobbigt ibland, att inte veta sådär självklart, som det verkar vara för andra, vad man ska ta på sig för något.

Är det någon mer än jag som inte kan sova, som ligger och funderar och känner sig ensam ibland? Ibland känns det som om ingen förstår mig, och då känner jag mig ensam.


/ Nystanet

Birdy - Shelter

En av mina absoluta favoritlåtar just nu.
Det är mycket som måste göras inför sommarlovet, därav sämre uppdatering.

/ Nystanet